torsdag 20 augusti 2009

Minne för min egen skull!

Bilden togs några dagar in hon dog så det är sista bilden jag tog på henne!

Bara måste skriva ner några av dom saker jag kommer att komma ihåg av Nala. Jag och sambon satt och pratade igår om henne. Jag har alltså haft uppfödning och har totalt haft 5 kullar =23kattungar. Av alla dom kattungarna så utmärkte sig Nala och hennes bror Simba. Dom vara bara genomgoa och gosiga. Ingen av dom gjorde någonsin något dumt eller elakt mot någon. Som kattungar var dom lite busiga men redan då gillade dom mest att mysa. Dom två var självklart bästisar, tyvärr blev inte Simba så gammal utan han dog i Fip endast 9 månader gammal. Jag var så ledsen för min mammas skull som förlorat sin "nallebjörn" jag hade ju som tur var min kvar.

Nala sov alltid på min arm på natten precis som ett litet barn, hon tog paus då mina barn var riktigt små men så fort dom började sova i egna sängar så tog hon tillbaka sin plats. Hon var mitt största stöd när jag var ledsen, hon var den som alltid kom och tröstade och tog sig tid även om det var så att jag låg i sängen hela dan. Hon älskade fisk och drog sig inte för att göra konster som sitt, vacker tass mm bara för att få sig en smakbit.

2003 flyttade 40kg blandrashunden Zack in hos oss, första veckorna var han nog mycket hatad men redan efter två veckor började missarna att tina upp och Nala och Zack blev mycket bra vänner.

En kväll hemma i huset vid Ulva karn då vi låg i sängen med fönstret något öppet började Nala morra och låta riktigt otäck, hunden låg i vår säng och såg mest feg och rädd ut men Nala fortsatte att härja. Min sambo kikade ut och såg att det var några som smög utanför. Det visade sig vara värnpliktiga från flygflottiljen i närheten som smög i vår trädgård och "vakthunden" Nala talade om det för oss när den riktiga vakthunden inte vågade.

Nala var också ungarnas katt, byggde dom med lego låg hon mitt i allt (inte alltid så uppskattat ioch för sig), ville dom bära på henne så var det helt okej för henne. När en av dom andra katterna vid ett tillfälle tänkte bita min ettåriga son för att han drog henne i svansen flög Nala på henne. Hon älskade ungarna men framförallt älskade hon mig och jag henne.

1 kommentar:

Mimmi sa...

Dessa djur får ens hjärta att tina rejält. Vad fint du skriver om Nala, hon verkar vara riktigt speciell. Du får minnas henne med ett leende på läpparna och tänka på allt fint ni haft tillsammans.